Var idag ute med Monica och spårade - första gången sen i höstas, om jag inte missminner mig!
Eftersom jag bara har en hund, Iris, så blev hon avdammad igen.
Var väl ett år sen sist som hon spårade... Men vilken otrolig hund hon är!
Det var inte ett snällt spår heller, på stigar, längs åkerkant och skogen. Mycket vinklar och ganska rejält, säkert 800 -- 900 m kändes det som.
Inga som helst problem med upptaget, rakt ut och tog det direkt åt rätt håll.
Fast det har vi aldrig haft problem med heller, Iris har så gott som alltid tagit spåren åt rätt håll utan mankemang. Vårat problem har i stället varit att det kunnat vara rådjur efter vägen som varit roligare...
Ja, Iris har haft det rätt förspänt ett tag nu när hon är ensam hund, något hon verkligen gillar.
Men snart är det slut på friden för henne - vi får snart tillökning med en brun liten tjej - Indira!
Nästa helg bär det av för att hämta henne!
